Erkänner - jag gillar inte att greja i trädgården.
Däremot älskar jag att bläddra i trädgårdstidningar och googla på vackra trädgårdar och åker mer än gärna till plantskolan och köper växter som jag förhoppningsfullt sätter ner i jorden hemma och fantiserar om hur vacker och prunkande min trädgård ska bli. På något sätt lyckas jag förtränga att det visst inte är så att de där vackra trädgårdarna som jag så gärna vill ha, inte på något sätt sköter sig själva.
Jag har verkligen inget som ens liknar gröna fingrar och brukar tröttna på ungefär 20 sekunder när jag står dubbelvikt i rabatten och svär över allt förbannat ogräs som envisas med att dyka upp där man INTE VILL HA ogräs - alltså precis överallt...
Trots detta har jag gått och köpt mig ett hus med jätterabatter på både bak- och framsidan.
Haha, den här trädgården är ju redan klar, sa jag när vi flyttade in, det här borde väl till och med en växtdödare som jag klara av att ta hand om.
MEN överger man dessa rabatter och glatt kilar till landet i 8 veckor och låtsas som att dom inte finns, ja, då kan ni själva tänka er hur det ser ut när man kommer tillbaka.
Som en djungel.
En ogräsdjungel.
Maken frågade spydigt om jag möjligtvis börjat odla klöver...
Efter två dagars idogt rensande, nåja - några timmar i alla fall - och svärande från min sida, har nu äntligen de stackars förskrämda blommor och träd som gömt sig under alla maskrosor, klöver (visste ni att klöver kan bli över en hel meter höga?) och åkerfräken som invaderat dom äntligen börjat få se lite dagsljus igen.
I den ena rabatten.
Vilket innebär att jag har ytterligare en jätterabatt kvar.
Och sen är det dax att börja om igen eftersom eländet är precis som damm och KOMMER TILLBAKA...
Undrar om resten av familjen kan tänka sig en stenträdgård?
Lite japansk Zen kanske?
Med en liten damm eller fontän?
Ska nog börja googla och se om jag kan hitta några fina japanska trädgårdar som jag kan börja anlägga...
♥
