Sportlovsnojjig tonårsmorsa

Här packas och tvättas för fullt inför sonens skidresa nästa vecka.

05:10 på fredag morgon åker de iväg i 10 hela dagar helt själva!!!!
(I de bästa av världar hade han tvättat och packat själv - och
ringt hem till mamma minst en gång om dagen när han är borta -
men nu är det ju kanske inte riktigt så verkligheten ser ut...)

Vilken dag i månaden var det när jag gick med på detta?

Skidor fick vi i alla fall fixat i sista sekund så nu är det bara resten som ska packas ner...

(Inte för att jag vet hur mycket skidåkning det kommer bli med ett

gäng trötta, partysugna tonårskillar men nån gång borde de väl hamna i backen

kan man tycka)...

Eftersom jag är den hönsigaste mamman, och dessutom den största drama-queenen,

med bara en gnutta kontrollbehov, i världshistorien har jag redan börjat 

oroa mig för allt som kan hända och skulle nån titta in i min skalle kan jag lova 

att de ringt psykakuten och sen aldrig vågat släppa iväg en endaste tonåring

på resa någonsin!

Jag kan blåsa upp det mesta till de mest fantasifulla proportioner ni kan tänka er!

If you only knew...

Tur att sonen själv är så otroligt lugn att jag helt ärligt tror att det inte
finns något  i hela världen som skulle kunna få honom orolig eller upphetsad.
Förstår inte var han fått detta från?

Men herregud så mycket det finns som kan hända och gå fel!

10 långa nätters sömnlöshet är vad jag har att se fram emot tills han är tryggt hemma igen!

(Och eftersom allt förmodligen kommer gå jättebra och inte ett skit kommer hända, kommer

jag få äta upp min oro, men inom mig vet jag att jag kommer tänka

"Jaja, denna gången gick det bra ja, men nästa gång, då minsann...")

Skit vad jobbigt det är att vara tonårsmorsa och behöva släppa tyglarna mer och mer!

Kram

♥

Följ mej via Bloglovin